Nästan framme
Trottoaren framför henne var tom. Hon kunde gå så fort som möjligt och såg stadens torg i fjärran. Donnas hjärta hoppade till när hon märkte att det var fullt av människor, men sedan kände hon en plötslig dragning. Hennes rullstol stannade på plats och när hon såg sig omkring stirrade hon in i Blakes bleka ansikte. “Vänta, snälla, jag måste berätta något för dig!” vädjade han och lät andfådd.
Page 33 of 60